K I W I och S O D A

Något som Kiwi har blivit alldeles fanatsikt bra på, på sistone, är att krafsa, peka och använda sina framben. Helt plötsligt har hon förstått att man kan använda dem där spinkiga sakerna till något (förutom att springa med förstås), och det har nog inte lyckats undgått någon...

Det brukar funka väldigt bra för henne att somna om på morgonen, hon är vädigt morgontrött och går gärna med mig ut och kissar på morgonen för att sedan gå upp och lägga sig med Oscar igen. Sedan sover hon vidare och är i princip alltid sist med att gå upp. Hursomhelst har hon börjat med att dra mig i håret (aldrig Oscar) när det är dags för något, tex godis (ja, hon är en stor godisråtta), krypa ner under täcket, mat eller kissa, när jag ligger i sängen. Hon sätter en tass i håret och kniper som bara den med klorna samtidigt som hon drar. Det går inte att ignorera och det gör faktiskt ganska ont. :(

Hemma hos mina föräldrar har katten sin matskål i soffan, för att vara i fred från hundarna. När Kiwi var lite mindre hoppade hon alltid upp i soffan och plundrade skålen eller stod nedanför och balanserade på den ena bakbenet för att nå så långt som möjligt. Numera lägger hon upp ena frambenet i soffan och håvar in skålen för att sedan kalasa på resterna.

Hemma hos oss har hon en viss tendens att hoppa upp på soffbordet och äta upp vad som finns där när någon vänder ryggen till. De senaste dagarna har det gått upp för henne att det inte är okej att vara på bordet, däremot kan man hiva upp en tass på det och fiska in alla godsaker - det är tydligen helt okej att göra. :O

När hon vill något, tex sitta i knät fast ingen annan är nämvärt sugen på att ha henne i knät så ge ni ge er på att den där tassen på frambenet kommer fram och liksom puttar lite på en för att man ska förstå vinken.

Det här är några av situtaionerna som Kiwi nyligen har kommit fram till att man kan använda sig av frambenen genom att krafsa, dra eller peta med.

Ett par hundra meter från där vi bor så ligger det en hundkyrkogård ute i skogen. Det är ägarna eller de fd ägarna till Näsbyholm som har begravt sina allra bästa jakthundar i en cirkel runt en stor bok. Btw så är Näsbyholm den stora egendomen som vi bor granne med och den här hundkyrkogården är en mäktig syn. Tyvärr är det så att någon har vandaliserat ett par av gravstenarna och vält omkull tre av totalt åtta stenar. :(

Nu ligger Kiwi äntligen på rätt sida om fem-kilos-strecket. :)

Igår var vi iväg och tittade på en tik, men tyvärr passade hon inte in i vår livssituation. Så det blir att leta vidare efter en lillasyster till Kiwi...

Apropå nedanstående inlägg, så är det så här det ser ut i sängen hemma hos oss. ;)

På My Dog köpte vi "suggöron" till Oscars föräldrars hundar (tollare och tax). Kiwi fick nöja sig med normalstorleken på sina öron. De stora monsteröronen kändes lite väl stora för henne...

Hursomhelst är monsteröronen fortfarande kvar hos oss. De står i en påse i hallen, i väntan på att bli hämtade. Kiwi har upprepade gånger gått fram och tittat på dem, varit lite nyfiken. och undrat när hon ska få sätta tänderna i dem. Ett av fem har hon fått, men det var inte så kul som hon trodde och örat har blivit liggandes i sovrummet. För en stund sedan la jag tillbaka det helt orörda örat och det var tydligen inte så uppskattat. I samma stund som örat lades tillbaka i påsen förvandlades Kiwi till en tjuvråtta av västa sort! :O


Kiwi med det första suggörat som hon hämtade.


Nummer två.


Tjuven anländer med det tredje örat.


Blundar för sanningen - att hon har stulit fyra öron.


Kiwi med det femte och sista örat.

Inom loppet av mindre än tio minuter hade alltså vår åpna tjuvråtta stulit fem, tillika alla, suggöronen som låg i påsen i hallen. Nu vilar hon i soffan efter sin kupp och inte kan hon ligga på sin favoritplats i soffan heller eftersom hennes dynor, då de är fulla med öron. Som väntat så har hon inte försökt äta på något av öronen, kan man bli åpnare?

Igår var det My Dog som gällde. Har aldrig varit med om att det har varit så mycket folk som det var igår! :O Oscar och jag jobbade natten till lördag och kom ner till Göteborg först vid elva-tiden och då var det en lång kö utanför mässan för att få köpa biljett och komma in. Att se Cesar Milan och agilityn var bara att glömma, eftersom det stod hur mcyket folk som helst vid läktarna, som redan var överfulla. :(

På utställningen träffade vi bla Kiwis kullsyster Mimmi, som också nyss hade löpt och var för stunden skendräktig men var ändå inte i närheten av att ha lika stora juver som Kiwi. Mimmi var lik vår råtta i färgen, men hade betydligt kraftigare kropp med rundare huvud och lite kortare nos. Hon hade inte heller fullt lika mjuk päls som Kiwi. Grattis till Mimmi och Bobby också, för Mimmi tog sitt vinthundcert i fredags. :) Mao så har Kiwi en hel del skönheter i släkten att brås på. ;)


Känner mig som världens sämsta fotograf, men här är den bästa bilden
på Mimmi och Oscar.

På mässan köpte vi ett fodrat Whippettäcke med halvhals, storlek 40 - precis som på Kiwis andra täcken. Dessvärre var det lite för stort för henne, så vi får se hur det blir med det. Vidare så köptes det lite grisöron och andra läckerheter, som Råttsson får vänta någon månad med att äta med tanke på hennes nuvarande vikt...

Nästa utställning för vår del blir förhoppningsvis Lidköping i maj och då hoppas vi att vår råtta är smal och smärt nog att kunna visa upp sig. ;)

Efter att vi hade duschat, så upptäckte Oscar att det hade varit en tjuv framme i vårt hus. Här är tjuven på väg från brottsplatsen. :O

Kiwi har varit sinnessjukt godissugen de senaste veckorna och stått på tå, gjort en massa konster och varit extremt samarbetsvillig, allt för att få lite godis. Dessutom har hon lagt på sig, vad vi trodde var lite grann... Hon har varit en aning trind de senaste veckorna och när min mamma (med en york på över fem kilo) påpekade att Kiwi såg ut att ha gått upp i vikt, så insåg vi att hon inte var i aningens gott hull - utan snarare ser ut som en stoppad gris numera.

Vågen plockades fram här hemma och den visade inte det vanliga 4,6kg utan 5,2kg! Jösses! Vi har nog i all välvilja med julskinka, köttbullar och hundgodis matat henne lite väl mycket och samtidigt har hon ätit ovanligt mycket torrfoder (som hon alltid har fri tillgång till).

Vårt övergödande och Kiwis, minst sagt katastrofala, viktuppgång har förmodligen att göra med att hon blivit skendräktig också. :( Hennes juver ser ut att ha fått silikoninplantat. :/ Vår lilla råtts ser visserligen inte alls ut som hon brukar göra fysiskt sett, däremot är hon än så länge samma busiga och lite småvilda råtta. :) Hedanefter är det betydligt mindre mat som gäller och förhoppningsvis slipper vi ett veterinärbesök, eller ännu värre - juverinflammation. :/

Både igår och idag töar det ute. Med enkel matematik kan man räkna ut att det är plusgrader ute då och inte fullt så kallt som det brukar vara. Detta gör att vår vanliga råtta förvandlas till en riktig busråtta, som bara ska vara ute och leka i snön. När det är minusgrader ute, så vill hon däremot inget annat än att stanna inne hela dagen...

Jag och Oscar klurar vidare på det här med en lillasyster... en valp är ju jättesöt och man får vara med från början, men samtidigt så är de bångstyriga och inte rumrena. En omplaceringshund är förhoppningsvis varken det ena eller det andra (bortsett från jättesöt förstås) och så länge hunden fungerar personlighetsmässigt med vår råtta, så borde det inte vara något problem. Det finns bla en söt isabellfärgad tik, på sex månader, i andra änden av kommunen som söker ett nytt hem.

Ah ja, det är mycket att tänka på och vi är egentligen mest ute efter en lek- och sovkompis till Kiwi.

ps. Kiwi klarade av nyårsafton galant och är inte skotträdd för fem öre. :)