K I W I och S O D A

Tack till den som skickat bilder, på Soda från Tånga hed, via Sprend till mig. :) Det var ett knippe människor med systemkameror som fotograferade, så jag vet inte vem det var. Det är iaf väldigt kul att någon tagit sig tid att skicka bilderna personligen till mig. Återigen tack! :)

Idag har jag och Soda varit på Tånga hed och italienarspecialen. Allt gick över förväntan och Soda skötte sig så bra som hon bara kunde, med tanke på omständigheterna.

Vi var i väldigt god tid till utställlningen och kunde därmed traska runt till och från i en kvart på ringunderlaget. Soda är väldigt skeptisk till nya saker och ger sig inte in i något förrän hon vet att hon behärskar det (ni som känner lilla S ska inte förväxla det här med hennes milda klumpighet). Tex är vår trappa till övervåningen den enda trappa i hela världen som hon faktiskt går i, tills för någon månad sedan föredrog hon att bli upplyft i soffan - fast att hon kan hoppa alldeles utmärkt själv osv. Vi har en inglasad veranda i huset och därigenom och ut går vi inte så ofta. Det är inga problem med att säga till Kiwi att använda den ingången, men när det kommer till Soda så är det tvärstopp. Hon är helt enktelt väldigt skeptisk till att göra nya saker. Därför var det oerhört skönt att kunna gå med henne på underlaget en stund innan och framförallt se hur hon reagerade på andra italienare. Behöver jag ens nämna att Soda (än så länge supersocial) älskade att vara där. Folk pratade med henne och det var typ tusen roliga hundar, som hon åtminstone kunde försöka leka med.

Själva utställningen gick kanon! Soda gjorde så gott hon kunde och det gick vägen. :) I hennes klass var det med en annan tik som visades proffsigt av en väldigt erfaren uppfödare och Soda fick gå efter den här hunden i ringen. Hemma har Soda vissa tendenser till att alltid vilja gå först och snabbast... och att gå ordentligt i en ring när det faktiskt finns en lekkamrat framför är väl inte det lättaste. På bordet stod hon som ett litet ljus, tilsl domaren skulle titta på tänderna, för då blev Soda lite väl lycklig och glad. ;) Hursomhelst ansåg domaren att Soda var den för dagen vackraste tikvalpen. :) Jättekul!

Nu ser vi fram emot att kunna träna vid ringträningstillfällena under våren och göra ännu bättre ifrån oss. Hur det blir med Sodas tempo får framtiden utvisa, för hon går/springer väldigt fort, enligt "SRIV-folket" i ett bra tempo för henne - men tyvärr ett alldeles för snabbt tempo för att jag och mina korta ben ska kunna hänga med.

Sodas utställningsträning är sker väldigt sporadiskt, men går åtminstone framåt. :) Hon går betydligt bättre i kopplet nu, men seglar hela tiden på mig för att hon väntar på att få godis (vi som känner Soda vet att hon är ett matvrak och världens största gottegris). Detta gör att hon går lite snett, så nu är det slut på allt godis.

Lilla Soda (eller lilla och lilla, hon är ju jättestor nu!) är anmäld till italienarspecialen på Tånga hed den tjugofjärde mars. Det ska bli jättespännande att få en ny bedömning på henne och se om det ligger något i den tidigare domarens ord, för den kritiken var verkligen superpostiv! Framförallt är det väldigt nyttigt träning för både mig och Soda.

Har börjat lite smått med att träna Soda på att gå rakt i utställningskopplet. Hennes första (och hittills ända) utställning ägde ju rum när hon var en superbusig fyramånadersvalp och nu när hon är åtta månader så ställs det helt andra krav på hennes uppförande. Hursomhelst anser Soda att det inte fyller någon som helst funktion att gå fram och tillbaka i ett smalt, svart snöre. Hon vinglar någotsåpass när hon går! :O Hon går lite dit och lite dit, och tycker att allt är skittråkigt. Hon springer lite lagom, för att sedan lägga på ett kol helt plötsligt och är hon ser Kiwi så blir hon tokigt och gör tre höga hopp och avslutar med ett utfall. Allt för att det ska bli mindre pest och pina av att gå ordentligt.

Och Kiwi då...? Vår supersöta och helt underbara råtta har helt enkelt deklarerat gång efter annan att hon fullkomligt hatar att vara på utställningar. Ringträningarna är helt okej att gå på och hon sköter sig galant där. :) Men så fort hon sätter sin tass på en utställning, så blir hon allt annat än sig själv. Hon blir loj, lyssnar inte, vill inte äta godis, går med världens mest oambitiösa/lunkiga steg och visar på alla sätt och vis hur ogärna hon vill vara där. Hela Kiwis kroppspråk riktigt skriker hur mycket hon hade velat befinna sig någon annanstans. När Soda ställdes ut i november fick Kiwi följa med och titta på, men visade ändå samma intställning till utställningar. Så nu får Kiwi (trots sin uppenbara skönhet och jättefin kritik) helt enkelt slippa gå på utställningar och hon ska inte följa med Soda på italienarspecialen.

När Soda tränar på att gå fram och tillbaka i trädgården, så går Kiwi gärna med eller sätter sig på gräsmattan för att beskåda eländet. När Soda har gått sina två varv, så får Kiwi till sin halvstora glädje också gå litegrann, och jösses! vilken skillnad. Kiwi går rakt, taktfast och lyssnar på minsta vink. Min söta och jätteduktiga lilla råtta. <3 Men blä, vad tråkigt att hon inte ska ställas ut något mer. :(