K I W I och S O D A

Hittills har hon visat sig vara utomordentligt duktig på att stå ordentligt ute på gräsmattan, däremot så är hon inte nämnvärt bra på att visa sin bästa sida på vårt köksbord. :( Nu blir det iaf träning, träning och träning. Det är bara lite synd att ringträningen på NÄKK börjar först efter att de här två utställningarna har varit. :( Däremot så är nog Kiwi i sitt livs form lagom till utställlningen på hemmaplan, dvs Restad gård 5/6. ;)

Idag har vi snickrat ihop ett däck. :) Hade ett däck förut, från 2003, men det gick tyvärr sönder så vi gjorde ett nytt. Min pappa kom förbi med gummit från ett gammalt däck som passade bra i innemått till ett däckhinder. :)

Hälften av de tidigare hindrena håller måtten för hur stora hindrena på agilitytävlingar ska vara. Det är lika bra att det är rätt från början. ;) Den här gången var vi helt enkelt för lata för att åka x antal mil enkel väg till närmsta bygghandel, så däckets ram är tyvärr lite för liten. Man ska tex kunna springa/hoppa mellan däcket och ramen och det kan man inte göra på vår hinder... Det är rekomenderat att ramen ska vara 1,4*1,4m och det är inte vårt på långa väger. Däremot så sitter mittpunkten på däcket i rätt höjd för en mediumhund. :)

Nu väntar vi på lite bättre (och ihållande) väder, så att hindren kan målas. Egentligen hade det vara jättebra om vi hade haft det där dubbelgaraget, som vi snart ska skicka in en bygglovsansökan till, redan nu.


Kiwi poserar vid agilitydelen av vår gräsmatta.

Igårkväll kom ju agilityhindrena på plats i vår trädgård. Då introducerade jag hopphindrena för Kiwi. Imorse när vi väntade på att Oscar skulle komma hem från jobbet så fick hon hoppa ett par gånger till och nu har vi varit ute på eftermiddagen och hoppat ytterligare lite. Vår lilla råtta tycker att det är kul och jösses vad lättlärd hon är när hon själv vill! :O

Vi har tränat tre gånger, max fem mintuer varje gång. Att hoppa över två hinder tusen gånger är inte så där jättekul och man ska ju sluta när det går som bäst, så mer än fem minuter har vi inte tränat per gång. Kiwi har gjort jättestora framsteg på den totala kvarten som hon har hoppat över hindrena. Hon är verkligen jätteduktig! Nu kan man placera henne på ena sidan av det första hindret, ställa sig mellan hindrena för att sedan skicka henne över båda två samtidigt utan att springa med. Duktiga lilla Ki. :) Till saken hör att det är ca 20 meter mellan hindrena och de står inte på en rät linje. Var ska det här sluta måntro? Är det ett litet agilityess i Kiwi? ;)


Så här ser det ut lite förenklat.

Nu är äntligen agilityhindrena på plats i vår trädgård. :) De är i mer eller mindre akut behov av att målas om. Sista gång de användes måste ha varit sommaren 2007 och sedan dess har de stått och skrotat i vedboden hemma hos mina föräldrar.

Testade två hopphinder i snedkombination på Kiwi. Det var inte tänkt att det skulle vara så svårt, men jag var  helt enkelt för lat för att ställa dem på en linje, efter att bara ha ställt ut alla hindrena i ena hörnet av trädgården. Hursomhelst så fattade busråttan med en gång vad hon skulle göra och sprang som en liten tok. :) Hon verkade tycka att det var skoj, men mest skoj var det nog att få godis. ;)

I helgen har vi sågat i skogen och eftersom det var så fint väder fick Kiwi spendera ett par timmar i hundgården tillsammans med taxen Rex. Lyckligtvis är Kiwi en av få hundar som trivs väldigt bra i hundgården, antagligen eftersom hon i princip inte har varit instängd där inne mer en handfull gånger.

Kan inte direkt påstå att Kiwi är vacker när hon reser ragg. På bilden har 'strägen' som löper längstmed ryggraden hunnit lägga sig.

Vad Kiwi gör när hon är ensam hemma har vi i princip ingen aning om. Ett par gånger i veckan är hon ensam hemma mellan tre och sex på natten. När någon sedan kommer hem till henne, så hör man oftast en duns ifrån sängen på övervåningen och sedan kommer en trött men glad råtta  ner för att hälsa. Nio av tio gånger är det dessutom väldigt varmt och skönt under täcket. ;)

Ibland grejar vi med veden och kapar stockar med en vedkap, eftersom det tjuter en hel del så får Kiwi vara inne och skona sina öron. I vanliga fall brukar hon busa lite, vila på sin dyna i soffan eller i vår säng. De senaste gångerna som hon har varit ensam inne, så har hennes vanor förändrats markant. :( När vi har gått in för att hämta henne, så har hon stått på köksbordet. :O Antagligen för att fönstren sitter ganska högt upp där och om hon inte står på bordet, så ser hon helt enkelt inte ut.

Hon sitter tydligen där och spanar efter oss. På vårt köksbord står en skål som Oscars syster har gjort, och i den ligger det godis med papper runt. Häromdagen hade Kiwi i sin tristess tagit en hallonkola och försökt smaka på. Dessvärre verkade plasten runt kolan lite för svår för henne att få loss... någon dag senare smakade hon istället på en Marianne. Den godis föll henne betydligt bättre i smaken - pappret var lätt att slita sönder och själva godisen var hård och inte mjuk när man tuggar på den. När vi kom in så satt det en hund på bordet och det fanns småbitar och papper kvar från Mariannegodisen samt ett snigelliknande spår över hela bordet.

Idag har Kiwibusan haft riktiga vårkänslor. Hon har betett sig ungefär som en ko som just släppts ut på grönbete. ;) Solen har skinit hemma hos oss för fullt och hela eftermiddagen har spenderats ute med att röja i trädgården, till Kiwis stora glädje. Efter vår renovering av huset, så har en massa saker hamnat i trädgården i väntan på återvinnscentralen. Nu när snön har smält bort så ser trädgården ut som en smärre skroptipp. :O

Hursomhelst har vi varit ute och röjt, eldat i tunnan och klippt bort en massa vissna växter. Kiwi har hjälpt till med de torra växterna och försökt gnaga loss egna. Hon har även sprungit runt, runt i trädgården som en tok, hittat ungefär - vad som känns som - en miljon pinnar och kottar, sprungit upp och runt på markbädden, skällt på en kartongbit som rymt ur vår eldningstunna osv. Hon har knappt varit still en sekund och det fina vädret har gett henne fullt med bus i benen. Hon var inte ens pigg på att gå in. I vanliga fall brukar hon stå och hänga vid dörren, eftersom det är alldeles för kallt för henne ute...

Nu håller vi tummar och tår för att vädret fortsätter vara fint, så att vi kan åka hem till mina föräldrar och hämta några agilityhinder. Kiwi är ju trots allt femton månader nästa vecka och då är det alldeles lagom att lära sig lite hinder. ;)

Titt som tätt tittar vi på Kiwis tänder, så att hon ska vara van vid det. Ibland får även besökare och bekanta kolla på dem. ;) För det mesta så tittar vi på hennes framtänder lite fort och förra veckan upptäckte jag att hon hade fått någon beläggning på hörntänderna alldeles vid tandköttskanten, som satt som berget. Antagligen tandsten. :/ Italienarna är ju inte direkt kända för sin goda tandstatus heller...

Idag åkte vi till Överby (shoppningcenter) där det finns tre (!) apotek med djursortiment samt tre djuraffärer. Att få tag i en tandskrapa var inte det lättaste, trots ett stort utbud av butiker. I en affär kunde de beställa hem en skrapa, men då var jag tvungen att veta om den skulle vara höger- eller vänstervinklad. Hur ska man kunna veta det innan man ens har sett eller använt dem? :S

En affär hade tex bara skrapor med en bred platta i änden. Själva skrapytan på plattan var nästan dubbelt så bred som Kiwis hörntänder. Fick slutligen tag på en tandskrapa med smal och spetsig ända, ungefär en sån som tandläkaren skrapar tandsten med, för 200kr. Det hade varit jättepraktiskt om jag fortfarande hade jobbat på en tandläkarpraktik, för då hade jag ju kunnat låna med mig en ask olika skrapor hem. ;) Verktygen genomgår sedan en noggrann tvätt eller sterilisation innan de används på nästa patient.

Väl hemma brottades vår monsterråtta ner och hennes hörntänder fick sig en omgång. I början tyckte hon att det var lite obehagligt, men vande sig sedan. Hon låg still och det gick mycket lättare än vad jag trodde. :) Hennes hörntänder är numera som nya. ;)

Oscar köpte Pedigrees denta-sticks till Kiwi. Hon ska tydligen äta en om dagen (vilket hon mer än gärna gör) för att främja sin tandstatus. Får se om det gör någon nytta.

Idag skiner solen som aldrig förr och givetvis har vår lilla soldyrkare bänkat sig i på bästa plats i soffan.