Ben

Något som Kiwi har blivit alldeles fanatsikt bra på, på sistone, är att krafsa, peka och använda sina framben. Helt plötsligt har hon förstått att man kan använda dem där spinkiga sakerna till något (förutom att springa med förstås), och det har nog inte lyckats undgått någon...

Det brukar funka
väldigt bra för henne att somna om på morgonen, hon är vädigt morgontrött och går gärna med mig ut och kissar på morgonen för att sedan gå upp och lägga sig med Oscar igen. Sedan sover hon vidare och är i princip alltid sist med att gå upp. Hursomhelst har hon börjat med att dra mig i håret (aldrig Oscar) när det är dags för något, tex godis (ja, hon är en stor godisråtta), krypa ner under täcket, mat eller kissa, när jag ligger i sängen. Hon sätter en tass i håret och kniper som bara den med klorna samtidigt som hon drar. Det går inte att ignorera och det gör faktiskt ganska ont. :(

Hemma hos mina föräldrar har katten sin matskål i soffan, för att vara i fred från hundarna. När Kiwi var lite mindre hoppade hon alltid upp i soffan och plundrade skålen eller stod nedanför och balanserade på den ena bakbenet för att nå så långt som möjligt. Numera lägger hon upp ena frambenet i soffan och håvar in skålen för att sedan kalasa på resterna.

Hemma hos oss har hon en viss tendens att hoppa upp på soffbordet och äta upp vad som finns där när någon vänder ryggen till. De senaste dagarna har det gått upp för henne att det inte är okej att vara på bordet, däremot kan man hiva upp en tass på det och fiska in alla godsaker - det är tydligen helt okej att göra. :O

När hon vill något, tex sitta i knät fast ingen annan är nämvärt sugen på att ha henne i knät så ge ni ge er på att den där tassen på frambenet kommer fram och liksom puttar lite på en för att man ska förstå vinken.

Det här är
några av situtaionerna som Kiwi nyligen har kommit fram till att man kan använda sig av frambenen genom att krafsa, dra eller peta med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0