K I W I och S O D A

Förra helgen, lagom till att snön och kylan kom, blev Kiwis och Sodas nya kläder klara. :) Vinthundstäcken i dubbelt fleece med polokrage samt matchande mössor i blått och svart. Vet inte riktigt än om jag ska skratta eller gråta, då råttorna ser väldigt gulliga ut i sina nya outfits, men samtidigt ser de ut som stans största puckon. :P

Soda är en sån där lite smålustig råtta. På dagen har hon jättevackra rosenöron. :) När hon börjar bli lite trött på kvällen så börjat ett av dem (det varierar vilket av dem som det är) hänga rakt ned, ungefär som ett valpöra. När hon sedan blir ännu tröttare, och det är dags att gå och lägga sig, så hänger båda öronen platt ned.


Överst Sodas trötta öron från två olika kvällar, och nedan hennes "vardagsöron".

Kiwis stora dasslock till öron lever inte ett så varierat liv som Sodas. Är det någon annan där ute som också har trötthetsvarning på sina öron?

Däremot så kan Kiwi få sina bamseöron att stå rakt ut i långa perioder (i form av sekunder såklart), vilket Soda inte alls behärskar. :P Nio av tio gånger så uppträder detta fenomenet när Kiwi är superbusig eller spanar riktigt mycket på något. I fallet nedan planerar hon inför en attack på Soda.

Så nu har det hänt... och nu är det officiellt... Soda är högre än Kiwi. Vår lilla prinsessa vars framtid var att bli en liten, eller medelstor ig, kommer antagligen att bli en lite för stor tjej. Just nu mäter hon drygt trettioåtta centimeter och lär väl växa en eller två centimeter till.

Med tanke på Sodas storlek, och vitkutveckling, så kommer hon antagligen även att bli tyngre än Kiwi. Redan nu är hon mer än ett halvt kilo tyngre än vad Kiwi var vid samma ålder. Dessutom återstår det att se hur hennes kropp kommer att utvecklas i framtiden - kommer hon att få en lika kraftig och kompakt kropp som Kiwi? Soda har aldrig haft någon sådandär "smal" period som många andra hundar har som valpar.

Igår hoppade Soda upp på bordet och på nyårsafton hoppade hon upp på en stol. Båda tillfällena gav oss "kors-i-taket"-upplevelser. Soda kan ju INTE hoppa och framförallt inte upp på saker. Hade vi inte sett det med våra egna ögon, så hade vi varit fullkomligt övertygade om att någon hade lyft upp och placerat henne på bordet respektive stolen.

Nu har Soda äntligen växt i sitt BackOnTrack-täcke (tack mamma!). :) Idag fick det även sitta på under en av våra promenader. På täcket så finns det en hål, som går att stänga igen, för svansen. Egentligen är hålet tänkt för hundar med mer "stubbsvans" än våra vinthundar. Eftersom Soda promt ska ha svansen i vädret, så var det bara att öppna hålet och trä igenom svansen. Då IG:sarna har så lågt ansatt svans så blev det väldigt, väldigt konstigt men Soda var toknöjd och det är huvudsaken. ;) Täcket blev väldigt tajt baktill och Sodas vanliga stående svans förvandlades till en slingrig antenn.

Lite problematik uppstod när det var dags för Soda att bajsa, då fick jag lite smidigt och diskret lyfta längst bak på täcket så att allt inte skulla hamna på insidan av täcket.

Just nu håller vi på att "provskjuta" Soda, dvs vi skjuter lite raketer mm varje dag - eller de två senaste iaf - för att hon inte ska tycka att det är något konstigt på nyår sedan. Hittills går det jättebra! :) Hon vänder lite på huvudet och undrar vad det är som låter och framförallt varifrån ljudet kommer.

Det har även visat sig att Kiwi är den som reagerar mest på ljudet av fyrverkerier. Soda må vara den mesiga hunden av våra två, men hon är definitivt inte den känsliga av dem.

Snubblade på den här bilden på datorn häromdag. Den är från augusti 2011 och det är andra dagen som vi har Soda. Tänk att hon har varit så liten och att det bara var fyra månader sedan!

Tiden går väldigt fort ibland! Idag blir Soda ett halvår. :) Den senaste veckan har hon äntligen blivit så stor att hon har börjat kissa på promenaderna. :) Tidigare har hon antingen kissat innan vi gått hemifrån eller när vi kommit hem igen. Kiwi var exakt likadan när hon var liten.

Hittills har Soda, som sagt var, växt väldigt jämnt i kroppen dvs hon har inte haft långa ben helt plötsligt, blivit sjukt smal under en period, eller liknande. Ändå har hon inte så där superkroppskontroll. Hon kan tex inte hoppa öht. Eller jo, hon kan hoppa rakt upp i luften men att precitionshoppa är bara att glömma för henne. Hon vill fortfarande gärna bli upplyft i soffan och hon var mycker senare på att hoppa upp i den än Kiwi. Däremot så är hon lugnar och mer tankefull, men inte direkt smartare, än vad Kiwi var när hon var liten.

Redan som pyttevalp började Kiwi att balansera på soffryggen. Om Soda ens skulle fundera på att göra samma sak, så skulle vi få hjärtat i halsgropen. Soda är nämligen en ganska klumpig valp. Oftast nöjer hon sig med att titta på när Kiwi utför diverse balansakter, men helst av allt vill hon göra exakt likadant som storsyster.

Apropå inledningen så fyllde vår storråtta Kiwi två år i förrgår. :) Tiden går allt väldigt fort, för alldeles nyss var Kiwi en svart liten valp.


På julafton fick flickorna varsitt rökt rådjursben att tugga på. Väldigt uppskattat! :)

För drygt en vecka sedan så sprängde Soda fem-kilos-gränsen. Undra vad det ska bli av vår gråråtta? :O Hon har aldrig "slynglat", inte än iaf, och har alltid haft en lite-för-välgödd kropp. Kiwi vägde dessutom 4,7kg tills att hon blev arton månader. Soda väger +5kg och är nästan ett halvår nu. På höjden så är det uppskattningsvis 36-37cm som gäller.

När man möter folk och säger att vi har en vuxen hund och en valp, så blir de väldigt frågandes. Vilken av dem är en valp? Soda har måhända ett väldigt rund ansikte, jämfört med Kiwi, och inte så djup bröstkorg än, men hon ser minsann inte ut som någon liten valp längre. Det som avslöjar henne mest, förutom att hon har noll tålamod, är det skuttiga steget.

För drygt två månader sedan bestämde sig Kiwi för att det var dags att gå i ide. Hon ska inte under några omständigheter alls gå ut. Det spelar ingen roll om det är tolv plusgrader och strålande sol - det är ändå en pina att behöva lämna huset. Varje gång som det är dags att gå ut kommer Kiwi motvilligt krypande längst golvet och verkligen visar sig avsky mot att vistas utomhus. Även om hon har på sig ett tjockt täcke, trots fint väder och plusgrader, så ska hon inte gå ut. Enda gång som hon faktiskt går ut frivillig (och springer in lika fort igen) är när vi får besök, för då måste hon se vem det är.

Sen har vi fröken Bråkstake också, som är fullkomligt tokig i att vara utomhus. Hon ska istället inte vara inne. Det spelar ingen roll om det är nedåt nollan, blåser eller regnar - hon ska bara vara ute! Helst av allt skulle hon nog vilja ha en hundkoja i trädgården, så att hon slapp vara inne överhuvudtaget. Man kan ju fråga sig var den lilla italienaren är, för det var väl en sån som vi köpte?

Soda tycker att det är helt okej att ha täcke på sig, men att klä på sig och klä av sig är inte hennes melodi. Hon är gärna ute utan täcke och om hon skulle frysa, så gör det ingenting. När det är dags att gå in så springer Soda runt huset och gömmer sig bakom en buske för att visa sitt missnöje.

Idag har våra råttor varit på hundfotografering. Våra farhågor var att Kiwi skulle göra sin Dobby-min och Soda skulle visa en av sina vilda sidor. Lyckligtvis höll sig våra monster i skinnet. :) Kan inte säga att de skötte sig jättebra, men helt okej bra iaf. :) Soda är ju fortfarande en liten och väldigt bångstyrig valp.

Däremot kom det fram flera människor med hundar för att titta på och vår supernyfikna fyramånaders råtta blir minst sagt tokig av att se människor och hundar som kan tänkas vilja hälsa på henne. Soda försökte sonika hoppa ner från lådan ett par gånger men det hela avlöpte fint. Kiwi satt snällt kvar hela tiden, men tyckte inte att det var kul att posera framför någon okänd.

Fotografen hävdade till en början att det inte alls var några italienare vi kom med, utan whippets. Sedan ändrade han sig till att det var italienska vinthundsvalpar... som om vi inte hade någon aning om vad vi hade i kopplen. Suck!

Vårt tandlösa elände till gråråtta har den senaste veckan hittat två dränkta möss någonstans i trädgården. Givetvis är de döda mössen superroliga att leka med.

Till en början vägde Kiwi och Soda lika mycket när de var lika gamla. Soda tillväxt- och viktkurvor följde Kiwis väldigt snarlikt - fram tills nu! Kiwi vägde 3,8kg när hon var 4 månader och 10 dagar, idag är Soda exakt lika gammal men väger 4,2kg. 400g känns som ganska stor skillnad... Det ska bli väldigt spännande att se hur stor Soda blir sen och hur hennes kropp utvecklas. Imorgon ska jag försöka mäta henne och se hur det måttet skiljer sig från Kiwis höjd vid samma ålder.

Igår var vi på Restad gård (där den årliga utställningen i Vänersborg hålls) och lekte med Tarzan och min systers dvärgpinscher Amy, 6 månader gammal. Soda har dittills tyckt att det går lite väl vilt till när Kiwi och Tarzan leker, men igår var nästan alla hennes farhågor bortblåsta och hon försökte leka med Tarzan flera gånger. Förövrigt fann sig nytillskottet Amy väl i den lilla flocken och var nästan lika snabb som våra vilddjur. ;)

Nu har det varit tyst från oss i över en månad, så det är dags att ge lite livstecken. ;)

Soda växer (äter och kissar också för den delen) som en häst, numera väger hon över 3kg. Förra veckan lärde hon sig äntligen att gå nerför trappan till övervåningen själv. :) Uppför har hon kunnat gå länge men nedför har det varit värre med.

Våra flickor blir alltmer sammansvetsade för var dag som går. De har alltid ätit i samma skål och nu har Kiwi äntligen börjat låta Soda sova tätt intill henne, eller varför inte ovanpå henne? ;) 97% av deras gemensamma vakna tid så springs, bråkas och busas det för fullt, vilket båda verkar trivas väldigt bra med.

Förra veckan hade Soda på sig täcke för första gången. Det hela gick jättebra och hon störde sig inte ett dugg på det. Att uträtta behoven med täcket på gick galant! :) Däremot var hon lite förbryllad över att Kiwi hade ett täcke på sig. Det var tydligen helkonstigt...

Både igår och idag har jag grejat i gästrummet. Fyra garderobsdörrar skulle bli tapetfria, spacklas, slipas och målas om. Kiwi och Soda var med hela tiden och for omkring (som vanligt) som tokar i sängen. Ibland busade de med varandra, ibland med samma leksak och emellanåt ville de ha samma ben att tugga på. Till slut somnade lilla Soda i sängen - tillsammans med två vänner. Lika som bär dessutom - Soda var kamouflerad till max! ;)

Så här ser det mer eller mindre ut hos oss varevig dag. Om båda får varsitt likadant ben, så är alltid Kiwis ben godast och Soda måste bara äta på det. Tur för Soda att hon har en snäll storasyster som låter henne äta på benet samtidigt som hon själv gör det.

Soda har börjat, eller börjat och börjat en del saker har hon alltid gjort, men en del mindre bra saker...

• Hon går halvvägs upp i trappan, fast att ingen är på övervåningen. Väl halvvägs upp vänder hon för att gå ner igen och går de första trappstegen försiktigt, för att sedan ta minst de tre sista i samma språng! :( Om någon försöker hindra henne från den proceduren så speedar hon på som bara den och tar allt i racerfart istället. :( Dödsfarligt!

• Sniglar har alltid facinerat Soda, så det här är inget nytt. Ibland nöjer hon sig med att nosa på dem eller stolt visa at hon hittat en "skatt". Ibland tar hon steget längre och tar med sig en eller flera mördarsniglar i munnen. :( Att ta ifrån henne sniglarna är inte direkt något som uppskattas och ännu mindre uppskattas det att torka bort att snigelslem. Det är ett otroligt klibbigt och segt slem, inte är det lätt att få bort heller.

• Sedan Soda lärde sig att sitta på kommando, så sitter hon i princip hela tiden - förutom när hon äter elelr sover förstås. Lite charmigt men man hittar liksom en sittande valp lite varstans.