Italienarspecialen
Idag har jag och Soda varit på Tånga hed och italienarspecialen. Allt gick över förväntan och Soda skötte sig så bra som hon bara kunde, med tanke på omständigheterna.
Vi var i väldigt god tid till utställlningen och kunde därmed traska runt till och från i en kvart på ringunderlaget. Soda är väldigt skeptisk till nya saker och ger sig inte in i något förrän hon vet att hon behärskar det (ni som känner lilla S ska inte förväxla det här med hennes milda klumpighet). Tex är vår trappa till övervåningen den enda trappa i hela världen som hon faktiskt går i, tills för någon månad sedan föredrog hon att bli upplyft i soffan - fast att hon kan hoppa alldeles utmärkt själv osv. Vi har en inglasad veranda i huset och därigenom och ut går vi inte så ofta. Det är inga problem med att säga till Kiwi att använda den ingången, men när det kommer till Soda så är det tvärstopp. Hon är helt enktelt väldigt skeptisk till att göra nya saker. Därför var det oerhört skönt att kunna gå med henne på underlaget en stund innan och framförallt se hur hon reagerade på andra italienare. Behöver jag ens nämna att Soda (än så länge supersocial) älskade att vara där. Folk pratade med henne och det var typ tusen roliga hundar, som hon åtminstone kunde försöka leka med.
Själva utställningen gick kanon! Soda gjorde så gott hon kunde och det gick vägen. :) I hennes klass var det med en annan tik som visades proffsigt av en väldigt erfaren uppfödare och Soda fick gå efter den här hunden i ringen. Hemma har Soda vissa tendenser till att alltid vilja gå först och snabbast... och att gå ordentligt i en ring när det faktiskt finns en lekkamrat framför är väl inte det lättaste. På bordet stod hon som ett litet ljus, tilsl domaren skulle titta på tänderna, för då blev Soda lite väl lycklig och glad. ;) Hursomhelst ansåg domaren att Soda var den för dagen vackraste tikvalpen. :) Jättekul!
Nu ser vi fram emot att kunna träna vid ringträningstillfällena under våren och göra ännu bättre ifrån oss. Hur det blir med Sodas tempo får framtiden utvisa, för hon går/springer väldigt fort, enligt "SRIV-folket" i ett bra tempo för henne - men tyvärr ett alldeles för snabbt tempo för att jag och mina korta ben ska kunna hänga med.
Vi var i väldigt god tid till utställlningen och kunde därmed traska runt till och från i en kvart på ringunderlaget. Soda är väldigt skeptisk till nya saker och ger sig inte in i något förrän hon vet att hon behärskar det (ni som känner lilla S ska inte förväxla det här med hennes milda klumpighet). Tex är vår trappa till övervåningen den enda trappa i hela världen som hon faktiskt går i, tills för någon månad sedan föredrog hon att bli upplyft i soffan - fast att hon kan hoppa alldeles utmärkt själv osv. Vi har en inglasad veranda i huset och därigenom och ut går vi inte så ofta. Det är inga problem med att säga till Kiwi att använda den ingången, men när det kommer till Soda så är det tvärstopp. Hon är helt enktelt väldigt skeptisk till att göra nya saker. Därför var det oerhört skönt att kunna gå med henne på underlaget en stund innan och framförallt se hur hon reagerade på andra italienare. Behöver jag ens nämna att Soda (än så länge supersocial) älskade att vara där. Folk pratade med henne och det var typ tusen roliga hundar, som hon åtminstone kunde försöka leka med.
Själva utställningen gick kanon! Soda gjorde så gott hon kunde och det gick vägen. :) I hennes klass var det med en annan tik som visades proffsigt av en väldigt erfaren uppfödare och Soda fick gå efter den här hunden i ringen. Hemma har Soda vissa tendenser till att alltid vilja gå först och snabbast... och att gå ordentligt i en ring när det faktiskt finns en lekkamrat framför är väl inte det lättaste. På bordet stod hon som ett litet ljus, tilsl domaren skulle titta på tänderna, för då blev Soda lite väl lycklig och glad. ;) Hursomhelst ansåg domaren att Soda var den för dagen vackraste tikvalpen. :) Jättekul!
Nu ser vi fram emot att kunna träna vid ringträningstillfällena under våren och göra ännu bättre ifrån oss. Hur det blir med Sodas tempo får framtiden utvisa, för hon går/springer väldigt fort, enligt "SRIV-folket" i ett bra tempo för henne - men tyvärr ett alldeles för snabbt tempo för att jag och mina korta ben ska kunna hänga med.
Kommentarer
Trackback
