K I W I och S O D A

I tisdags var det den första ringträningen för hösten. Kiwis hundvakt hade fått förhinder i sista stund, så det vara bara att packa in båda råttorna i bilen och bege sig iväg. Den här gången var det extremt mycket valpar som hade anslutit sig för att träna, så de två små ringarna delades upp i nybörjare och i lite mer vana. Jag valde den lite mer rutinerade gruppen (inte för att vi egentligen känner oss så, men ändå...). 

Soda var lite ringrostig, även om man märker väldigt tydligt på henne att hon vet exakt vad det är för skillnad på det vanliga kopplet och utställningskopplet (det vet Kiwi också, och hon blir väldigt mallig på hemmaplan med utställningskopplet på). Som vanligt vinglar Soda lite när vi går, eftersom det är så mycket annat intressant att titta på. Hon står fortfarande väldigt bra på marken och på bordet - där hon verkligen uppskattar att någon hälsar och tar i henne. ;) Det gick även helt okej att gå runt i ringen, trots att hon var disträ, vilket antagligen berodde på att det var den första gången för hösten samt att hon precis har börjat löpa. Nästa gång kommer det säkert att gå ännu bättre.

Eftersom Kiwi satt bunden mitt i ringen, i en stolpe, och tittade på oss andra så var jag mer eller mindre tvungen att tvinga den stackars råttan till att gå ett varv. Dra på trissor när Kiwi gick snoffsigt, och lika proffsigt som vanligt, och samtidigt viftade på svansen! :D Min duktiga lilla råttunge! :) På bordet tyckte hon inte om att stå, men söt som hon är så ställer hon upp väldigt bra även om det syns att hon inte uppskattar det. Det var verkligen jättekul att få se Kiwi gå omkring i ringen med en viftande svans. :) Helt klart det bästa under hela tisdagen! :)

Typiskt att det bara var 1+2 anmälda till Eskilstuna och enbart en hane som visades i Norrköping, när vi planerade att åka dit men fick förhinder. :( Ah ja, får hålla tummarna för att det är lika få anmälda nästa år också och att vi kommer iväg förstås. ;)

Just nu händer det extremt mycket i Sodas liv. Förra veckan började hon löpa för första gången, i tisdags var hon på höstens första ringträning och hon har även precis börjat gå en minikurs för en bekant tjej som håller på att utbilda sig till instruktör.

Apropå vår illbatting så har det under den senast veckan framkommit att under sämre väderförhållanden så förvandlas hon till en riktig liten goding. :) Inte för att hon är så hemsk i vanliga fall, men hon blir väldigt lugn, medgörlig och samarbetsvillg. Det är nästan som att ha två Kiwisar. ;)

Som det nämndes i inläggen under, så har hundarna varit med oss på semester. Från stugan skulle vi gå ner till badviken och gick på en stig längst med vattnet. Först Oscar, sedan jag och sist hundarna. Soda (som alltid har raketer i rumpan) sprang förbi oss alla, precis där man kommer till ett parti som passerar över en spång. Soda har totalvägrat gå över spången och passerade oss alla på sidan av spången, som vi just skulle gå över. Precis då ser Oscar att det ligger en huggorm på spången och solar!

Sonika står jag, Oscar och Kiwi på ena sidan av spången och Soda på den andra. Mitt i alltihopa ligger det en irriterad huggorm. Lyckligtvis har Soda blivit så stor och duktig att hon lugnt (men väldigt undrandes) kunde stå kvar på anda sidan av ormen/spången och kommenderas uppför den stora slänten.

Promenaden ner mot vattnet fortsätter på en traktorväg uppe på en äng. Nästan nere vid vattnet skriker Kiwi till och blir mer eller mindre tokig. Lilla Råttsson har trampat i ett jordgetingbo! :( Lyckligtvis hann hon inte reta upp dem alltför mycket, utan undkommer med ett stick på nosen och ett ovanför armbågen. Nossticket svullnar inom loppet av ett par minuter upp till storleken av en femtioöring med en krater i mitten. Muskeln ovanför frambenen blir till nästan tredubbla storleken.

Efter ett par timmar har svullnaderna lagt sig, men Kiwi är halt på frambenet och öm på sina ställen. Dagen efter är hon mer eller mindre återställd. :) Typiskt att när vi undvek huggormen så trampas det i ett jordgetingbo istället, men hellre det än att åka akut till veterinären med en huggormsbiten råtta...


Tjejerna släcker törsten på vägen hem.

De senaste dagarna har vi och kidsen varit på semester i Östergötland. Tanken var egentligen att resan skulle ske till helgen och att Soda skulle får göra sin SKK-debut i Eskilstuna på lördag och sedan ställas i Norrköping på söndag. Tyvärr behöver Oscar åka med ett tåg mitt under söndagen och att bara åka på en utställning kändes inte så lockande.

Sodas debut blir inte heller i Backamo... Nu hoppas jag på att hon snart ska löpa för första gången och därmed förhoppningsvis utvecklas ännu mer i kroppen. Hon är verkligen en jättesnygg (om än lite stor) tjej, men tyvärr än så länge en aning fransysk i fronten. Trots att hon har tusen vackra fördelar, så stör frambenen enligt mig helhetsintrycket på en annars otroligt vacker flicka, men förhoppningsvis rättar det till sig så snart hennes bröstkorg utvecklas mer. :)

Nästa vecka drar ringträningarna igång igen och Soda ska drillas ännu mer. I våras utvecklades hon otroligt under träningarna och eftersom hon har växt upp oich mognat under sommaren så tror jag att hon kommer att vara kalasduktig nu undr hösten.

Vår ena råtta skäller när någonting är otäckt och den andra skäller någon enstaka gång när den är superbusig. Annars håller de sig mest till konstiga gruglande och morranden. Oscar var ensam hemma med hundarna häromkvällen och hörde en hund skälla utanför. Han visste med ens att det inte var Kiwi, men det var likt hennes skall - fast ljusare.

När han gick ut så visade det sig att Soda var väldigt upprörd över någonting i trädgården. I vanliga fall är hon superfascinerad av alla djur. Hon gillar att fånga ödlor, möss, insekter mm. Dagen till ära hade hon hittat en snok som skulle äta upp en padda och det blev tydligen för mycket för henne.



Mitt i trädgården, mellan parkeringen och huset, hade den bänkat sig. Lyckligtvis var den inte kvar fem timmar senare på kvällen när jag kom hem och skulle kissa råttorna. Dagen därpå markerade Soda (utan att skälla) för en ny upptäckt i trädgården. Då hittade hon en ny padda, vilket troligtvis var den som ormen försökte äta upp kvällen innan.