Utställning
Lilla Soda (eller lilla och lilla, hon är ju jättestor nu!) är anmäld till italienarspecialen på Tånga hed den tjugofjärde mars. Det ska bli jättespännande att få en ny bedömning på henne och se om det ligger något i den tidigare domarens ord, för den kritiken var verkligen superpostiv! Framförallt är det väldigt nyttigt träning för både mig och Soda.
Har börjat lite smått med att träna Soda på att gå rakt i utställningskopplet. Hennes första (och hittills ända) utställning ägde ju rum när hon var en superbusig fyramånadersvalp och nu när hon är åtta månader så ställs det helt andra krav på hennes uppförande. Hursomhelst anser Soda att det inte fyller någon som helst funktion att gå fram och tillbaka i ett smalt, svart snöre. Hon vinglar någotsåpass när hon går! :O Hon går lite dit och lite dit, och tycker att allt är skittråkigt. Hon springer lite lagom, för att sedan lägga på ett kol helt plötsligt och är hon ser Kiwi så blir hon tokigt och gör tre höga hopp och avslutar med ett utfall. Allt för att det ska bli mindre pest och pina av att gå ordentligt.
Och Kiwi då...? Vår supersöta och helt underbara råtta har helt enkelt deklarerat gång efter annan att hon fullkomligt hatar att vara på utställningar. Ringträningarna är helt okej att gå på och hon sköter sig galant där. :) Men så fort hon sätter sin tass på en utställning, så blir hon allt annat än sig själv. Hon blir loj, lyssnar inte, vill inte äta godis, går med världens mest oambitiösa/lunkiga steg och visar på alla sätt och vis hur ogärna hon vill vara där. Hela Kiwis kroppspråk riktigt skriker hur mycket hon hade velat befinna sig någon annanstans. När Soda ställdes ut i november fick Kiwi följa med och titta på, men visade ändå samma intställning till utställningar. Så nu får Kiwi (trots sin uppenbara skönhet och jättefin kritik) helt enkelt slippa gå på utställningar och hon ska inte följa med Soda på italienarspecialen.
När Soda tränar på att gå fram och tillbaka i trädgården, så går Kiwi gärna med eller sätter sig på gräsmattan för att beskåda eländet. När Soda har gått sina två varv, så får Kiwi till sin halvstora glädje också gå litegrann, och jösses! vilken skillnad. Kiwi går rakt, taktfast och lyssnar på minsta vink. Min söta och jätteduktiga lilla råtta. <3 Men blä, vad tråkigt att hon inte ska ställas ut något mer. :(
Har börjat lite smått med att träna Soda på att gå rakt i utställningskopplet. Hennes första (och hittills ända) utställning ägde ju rum när hon var en superbusig fyramånadersvalp och nu när hon är åtta månader så ställs det helt andra krav på hennes uppförande. Hursomhelst anser Soda att det inte fyller någon som helst funktion att gå fram och tillbaka i ett smalt, svart snöre. Hon vinglar någotsåpass när hon går! :O Hon går lite dit och lite dit, och tycker att allt är skittråkigt. Hon springer lite lagom, för att sedan lägga på ett kol helt plötsligt och är hon ser Kiwi så blir hon tokigt och gör tre höga hopp och avslutar med ett utfall. Allt för att det ska bli mindre pest och pina av att gå ordentligt.
Och Kiwi då...? Vår supersöta och helt underbara råtta har helt enkelt deklarerat gång efter annan att hon fullkomligt hatar att vara på utställningar. Ringträningarna är helt okej att gå på och hon sköter sig galant där. :) Men så fort hon sätter sin tass på en utställning, så blir hon allt annat än sig själv. Hon blir loj, lyssnar inte, vill inte äta godis, går med världens mest oambitiösa/lunkiga steg och visar på alla sätt och vis hur ogärna hon vill vara där. Hela Kiwis kroppspråk riktigt skriker hur mycket hon hade velat befinna sig någon annanstans. När Soda ställdes ut i november fick Kiwi följa med och titta på, men visade ändå samma intställning till utställningar. Så nu får Kiwi (trots sin uppenbara skönhet och jättefin kritik) helt enkelt slippa gå på utställningar och hon ska inte följa med Soda på italienarspecialen.
När Soda tränar på att gå fram och tillbaka i trädgården, så går Kiwi gärna med eller sätter sig på gräsmattan för att beskåda eländet. När Soda har gått sina två varv, så får Kiwi till sin halvstora glädje också gå litegrann, och jösses! vilken skillnad. Kiwi går rakt, taktfast och lyssnar på minsta vink. Min söta och jätteduktiga lilla råtta. <3 Men blä, vad tråkigt att hon inte ska ställas ut något mer. :(
Kommentarer
Trackback
