Upphittad

Inatt hittade jag en hund. :O Kvart i tre, vid infarten till Margareteberg, stod en hund mitt på vägen. Tur för hunden att jag inte kör särskilt fort, tom min mamma klagar på att jag kör långsamt och då måste det vara illa. Måste passa på att poängtera att jag kör inte för lågsamt, bara lagligt. ;)

Den här hunden stod utanför en stor gård, som inte har hundar. Dessutom ligger den här gården mitt på den enda rakstreckan på väg hem till oss. Den är par kilometer lång och Oscar kör alltid i över hundra där, liksom alla andra. De som skulle ha passerat förbi gården och hunden på natten är kollegan S och alla på väg hem från krogen. Att låta hunden stå kvar där var inget alternativ, eftersom folk kör som galningar, det var dessutom halt ute och ingen hade förmodligen hunnit stanna i tid.

Som tur var pratade jag i telefon med Oscar samtidigt (som är lokalkänd) och han frågade hur hunden såg ut och om den hade halsband. Halsband fanns det inget och den såg ut som en sån där korthårig jakthund med krull på svansen. Creamfärgad med svart teckning, ungefär. Fick även frågorna: "har du med dig ett koppel?" nej, "heter hunden Arja?" Nej, det hette den inte heller. Tydligen bor det någon in på vägen i närheten som har tre jakthundar. Den här hunden tyckte inte att det var särskilt kul att träffa mig. Jag var tydligen läskig, eftersom den skällde konstant och inte hade den någon lust att åka med i bilen heller. :/

Det hela slutade med att Oscar fick ringa sin pappa, som känner alla på Näs och vet vilka som har jakthundar. I vanliga fall börjar min svärfar jobba klockan tre på natten, då han är bagare, men just idag var hans lediga lördag. :( Lyckligtvis svarade han ändå, men då var problemet redan löst. Hunden gick in på en avfartsväg och jag följde efter. Jag kunde inte lämna hunden bara sådär när jag vet att ett par bilar strax skulle passera i hög fart. Efter ett par hundra meter ökade hunden farten och svängde av vägen. På höger sida låg ett hus som det lyste i. Bingo! Någon i huset måste ju känna igen hundarna som bor i närområdet. Det visade sig vara så väl att det var i just det huset som hunden Svea bodde. Hon hade tydligen varit ute, vet inte om det var tidigare på dagen eller en kvart tidigare, och sprungit bort. Ägaren var väldigt glad över att få tillbaka sin hund i levande förvar. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0